Idag är en sån där dag då alla är arga på alla utan att riktigt veta varför.
Alla är i det här fallet jag och min man.
Jag vill slå honom alternativt lägga mig i fosterställning och gråta för att ingen förstår mig.
Ingen är i det här fallet han.
Jag är trött efter 12 timmars sömn och det gör honom arg och slamrig.
Helt plötsligt är han inkapabel att stänga skåpsluckor och tala i normal samtalston.
Istället smäller han och pratar lite för högt.
Och jag blir förbannad.
Och då blir han falskt ursäktande och suckar uppgivet och beter sig som att jorden är på väg att gå under för att jag råkar vara trött.
Jag ska dra i honom 600 mg Lyrica, 200 mg Sertralin, 54+18 mg Concerta och se hur jävla pigg han blir sen.
Lägga högt blodtryck och diverse andra åkommor på det, plus den där lilla detaljen att han måste leva med sig själv: den surmulne jäveln.
Sen ska han fan få hjula fram och tillbaka genom tillvaron, fylld av energi och kvillrande skratt.
Bajshuve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar