Vad är sorg egentligen?
Alltså sån sorg en har, som i "Jag har sorg, min man har dött".
Vad räknas dit?
Dödsfall.
Olika former av trauman.
Våldtäkt. Misshandel. Krig. Sjukdom. Svek. Missväxt. Massmord. Otrohet.
Och.
Så.
Vidare.
Tänk om en uppvisar alla tecken på sorg och kris, utan att ha blivit utsatt för eller drabbad av något som jag nämnt här ovan, räknas det då?
Kan en t ex. få professionell hjälp?
Kan en ringa till psykakuten eller jourhavande vemfansomhelst och säga att "Hej, jag befinner mig högst troligen i ett stadie av kris. Jag uppvisar iallafall alla tecken. Vad som hänt? Jo, en vän till mig sen flera år tillbaka blev av för mig oklar anledning helt galen och bestämde sig, också av för mig oklar anledning (gissningar känns så 90-tal), för att förstöra mitt liv.
Och denna ex-vän huffed and she puffed, men jag är en duktig liten gris som byggt mitt hus i tegel, eller kanske snarare betong, nedsänkt som en bunker, med vallgrav och hela alltet, så livet blev inte förstört.
Inte riktigt.
Bara nästan.
Och inte alls som ex-vännen tänkt sig.
Och sorgen eller traumat eller vad det nu är jag bearbetar, är inte alls den hon hade hoppats på.
Nu kan jag ju visserligen inte veta det, hon kanske nöjer sig med vad smulor hon kan få. Kanske är det faktum att jag far illa tillräckligt för henne.
Min man har inte lämnat mig.
Mina vänner har inte sagt upp bekantskapen.
Min familj har inte förskjutit mig.
Ingen skada skedd.
Om det inte vore för den lilla parentes att jag faktiskt mår skit.
Eller om jag får uttrycka mig såhär: för att må bra mår jag fruktansvärt dåligt."
Och detta är för mig nytt.
Nytt = Okänt = Otäckt
Enkel känslomatematik.
Jag blir hatad utan att förstå varför, och det är allt jag vet.
Någon vill förstöra mitt liv, men jag kan inte begripa varför.
Och Gud ska veta att det finns hundra och en anledningar att hata mig.
Eller åtminstone ett par, men det låter inte lika bombastiskt.
En kan t ex hata mig pga mina politiska övertygelser och min oförmåga att dra jämnt med de som inte håller med mig till åtminstone 95%.
Eller så kan en hata mig för att jag tror på Gud utan att vare sig kunna förklara varför, bevisa hens existens eller känna mig tvungen att göra något av det.
En kan säkert avsky mig för att en är avundsjuk.
Jag har man och barn och familj och vänner och boende och snygga ben och många böcker och ett skarpt intellekt och kärlek och inga betalningsanmärkningar och en tjusig slank katt och en gosig tjock katt och hela skor och många böcker och ett tomt sparkonto och humor och humör och är bra på att laga mat. Och nåt av allt detta kan kanske generera avundsjuka och svartsjuka som i sin tur genererar hat, eller kanske avsky.
Men jag tror inte att hatet och de idoga försöken att förstöra mitt liv beror på något av detta.
Jag tror inte att jag skulle begripa anledningen till fullo även om hon skulle förklara för mig hur hon resonerar.
För jag skulle inte hålla med.
Och kanske är det därför jag har sorg?
För att jag inte förstår varför hon hatar mig, och för att jag aldrig skulle kunna förstå, även om hon förklarade.
Sen allt det här började har det gått en månad och tio dar.
Jag skulle vilja veta om det finns någon tidtabell över kris- och sorgearbete och om någon kan ropa ut stationerna, för jag hittar så dåligt här och är ärligt talat inte helt säker på var jag ska kliva av.
