Den yttrar sig som så att personen som äger och använder ett Facebook- eller Twitterkonto visar sig vara en helt annan person än den man trodde!
Jag förstår att ni är chockade!
Jag var fruktansvärt chockad den första tiden efter min upptäckt.
Dum som jag är trodde jag att meningen med sociala medier såsom Facebook och Twitter var att hålla kontakt med människor man redan känner, kanske bli bättre bekant med folk man bara hört talas om, men som man vet delar ens fritidsintressen. Men det har visat sig vara fel. Fel! Fel! Fel!
Meningen är tydligen att man ska förhärliga sig själv och sin person, utmåla sig själv som en hjälte och filantrop utan like.
Meningen är tydligen att man ska förhärliga sig själv och sin person, utmåla sig själv som en hjälte och filantrop utan like.
Man ska påstå sig stå för saker man inte alls tycker annars, IRL som undomarna brukar kalla det.
Man kan t ex. skaffa sig en politisk åskådning online. Eller genusmedvetna värderingar, miljötänk eller bara en skön känsla av solidaritet och jämställdhet gentemot din fellow (wo)man liksom.
Sen spelar det ingen roll att man, när man stängt av sin dator, telefon eller i-pad inte alls är den man utger sig för att vara online.
"Intet nytt!" säger ni förstås, och tänker på alla runkgubbar, pedofiler och flickor med dåligt självförtroende som ljugit sig genom cyberspace sen slutet av nittitalet.
JO! hävdar jag. JO!
Detta, mina vänner, är på intet sätt samma sak.
Detta, mina vänner, är på intet sätt samma sak.
Låt mig förtydliga:
Herr A och fröken B är IRL ganska vanliga människor. De är genomsnittare, kan man säga.
De har inga spännande yrken, inga särskilda talanger såsom eldslukning eller extrem vighet.
De har ofta ganska gott om pengar, en hyfsad utbildning och en trevlig och rymlig bostad.
Men det är inte nog.
2012 vill herr A och fröken B vara lite spännande.
De vill sticka ut.
Tyvärr har de inte tillräckligt med fantasi för att lyckas med ett sådant konststycke, varför de känner sig nödgade att kasta sig in i den lek jag för enkelhetens skull brukar kalla "hittepå".
"Vi ser fortfarande ingen skillnad! Det är ju precis som pedofilerna, runkgubbarna och de olyckliga tjejerna!" skriker ni.
Håll era hästar, säger jag.
Det är nu det börjar.
Herr A och fröken B hittar inte på nya spännande personligheter till sig själva.
De ljuger inte ihop äventyrsresor eller fantastiska framgångar inom någon sk. extremsport.
De hittar helt enkelt bara på att de är intressanta!
- De har läst allt!
- De är kommunister/socialister!
- De är givmilda!
- Könet spelar ingen roll!
- Alla ska betala skatt, och själva betalar de så mycket skatt att det är knappt de har råd att andas!
- De är vad som kallas "färgblinda"!
- De har vad de själva kallar "sjuk humor"!
- De är så politiskt korrekta att de nästan är inkorrekta!
- De är härligt barnsliga!
- De behärskar både ironi och sarkasm!
Och de är många!
De är en väldigt stor del av 40-talisternas väldiga barnaskara. Och de är allihop uppenbarligen mycket, mycket sjuka.
De är en väldigt stor del av 40-talisternas väldiga barnaskara. Och de är allihop uppenbarligen mycket, mycket sjuka.
För när de inte hänger över sina Facebook- och Twitterkonton, utan umgås med vänner och familj som inte behöver ovan nämnda medier för att hålla kontakten med herr A och fröken B, så är de precis som folk är mest:
- De läser väldigt lite. (Man kan ju faktiskt skumma det mesta på wikipedia!)
- I senaste valet röstade de kanske på vänsterpartiet, men skulle kanske inte säga det till mamma och pappa.
- De har Amnesty och Rädda Barnen på autogiro. (Men de aktar sig för hemlösa på tunnelbanan.)
- De går fortfarande på grabb-brunch och tjejmiddag.
- Efter några glas IPA vill de inte alls betala skatt "för att några jävla pedofiler ska ha det bättre på kåken än vad de själva har".
- Det händer att de slinker igenom ett "jag är inte rasist, men...", trots färgblindheten.
- Den sjuka humorn är oftast nånslags metahumor och vältrande i Seinfeld.
- PK? Ja gärna, men bara om det är provokativt på internet.
- Barnsligheten planeras noga in i en kalender och består ofta av att göra planerat spontana saker. Som t ex. en spontant inplanerad fylla. På en tisdag. Galet! (Måste bevisas och uppvisas med hjälp av Facebook, Twitter och Instagram.)
- Ironin och sarkasmen, ja... Alla som inte fattar är våltäktsmän, tihi!
Jag vet inte vad jag ska göra åt denna min upptäckt?
Ska jag ringa SMI?
Om Robert Louis Stevenson och Mary Shelley vetat att deras böcker "Dr Jekyll och Mr Hyde" och "Frankenstein, eller den moderne Prometeus" tillsammans skulle verka som en slags profetia, skulle de antagligen blivit lite lätt förvirrade.
Och inte bara för att det är svårt att förklara begreppen "Facebook", "Twitter", "PK" och "Instagram".
Ska jag ringa SMI?
Om Robert Louis Stevenson och Mary Shelley vetat att deras böcker "Dr Jekyll och Mr Hyde" och "Frankenstein, eller den moderne Prometeus" tillsammans skulle verka som en slags profetia, skulle de antagligen blivit lite lätt förvirrade.
Och inte bara för att det är svårt att förklara begreppen "Facebook", "Twitter", "PK" och "Instagram".
Du är en sann observatör min kära Stew. Det läskiga är att dina observationsobjekt finns på så nära håll...
SvaraRaderaJag kom precis på en sak, att när jag är klar med min utbildning tänker jag att du får skriva artiklar/krönikor i mitt namn (för utbildningen väger kanske tungt i redaktörernas ögon och jag kanske lyckas knyta en och annan kontakt under mitt studieår?), och så delar vi på arvodet!? Hepp!!